

De vanligast rapporterade biverkningarna (förekom hos ≥ 5 % av patienterna som behandlades med Tocilizumab i monoterapi eller i kombination med DMARDs) var övre luftvägsinfektion, nasofaryngit, huvudvärk, hypertoni och förhöjt ALAT.
Biverkningarna som är listade i tabellen nedan är kategoriserade efter organsystem och frekvens, definierade genom att använda följande terminologi: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10) eller mindre vanliga ≥ 1/1000, < 1/100). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.
Sammanfattning av biverkningar som förekom hos patienter med RA som fick Tocilizumab i monoterapi eller i kombination med metotrexat eller andra DMARDs i den dubbelblinda kontrollerade fasen
| Organsystem | Mycket vanliga | Vanliga | Mindre vanliga |
| Infektioner och infestationer | Övre luftvägsinfektion | Cellulit, Pneumoni, Oral herpes simplex, Herpes zoster | Divertikulit |
| Magtarmkanalen | Buksmärta, Munsår, Gastrit | Stomatit, Magsår | |
| Hud och subkutan vävnad | Utslag, Klåda, Urtikaria | ||
| Centrala och perifera nervsystemet | Huvudvärk, Yrsel | ||
| Undersökningar | Förhöjda levertransaminaser, Viktökning, Ökning av totalt bilirubin* | ||
| Blodkärl | Hypertoni | ||
| Blodet och lymfsystemet | Leukopeni, Neutropeni | ||
| Metabolism och nutrition | Hyperkolesterolemi* | Hypertriglyceridemi | |
| Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringstället | Perifert ödem, Överkänslighetsreaktioner | ||
| Ögon | Konjunktivit | ||
| Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum | Hosta, Dyspné | ||
| Njurar | Njurstenssjukdom | ||
| Endokrina systemet | Hypothyroidism |
* Inkluderar förhöjda värden uppmätta som en del av rutinmässig monitorering av lab-värden (se text nedan)
I de kontrollerade studierna under 6 månader rapporterades 127 fall av infektion per 100 patientår med 8 mg/kg Tocilizumab plus DMARD-behandling jämfört med 112 fall per 100 patientår i gruppen med placebo plus DMARD. I den studerade populationen över lång tid var den totala frekvensen av infektion med Tocilizumab 108 fall per 100 patientårs exponering.
I de kontrollerade kliniska studierna under 6 månader var frekvensen av allvarliga infektioner vid behandling med 8 mg/kg Tocilizumab plus DMARDs 5,3 fall per 100 patientårs exponering jämfört med 3,9 fall per 100 patientårs exponering i gruppen med placebo plus DMARD. I monoterapistudien var frekvensen av allvarliga infektioner 3,6 fall per 100 patientårs exponering i gruppen med Tocilizumab och 1,5 fall per 100 patientårs exponering i gruppen med metotrexat.
I den studerade populationen över lång tid var den totala frekvensen av allvarliga infektioner (bakteriella, virala och svampinfektioner) 4,7 fall per 100 patientår. Allvarliga infektioner, några med dödlig utgång, som rapporterades var: aktiv tuberkulos, som kan förekomma med intrapulmonell eller extrapulmonell sjukdom, invasiva pulmonella infektioner inklusive candidainfektion, aspergillos, koccidioidomykos och pneumocystis jiroveci, pneumoni, cellullit, herpes zoster, gastroenterit, divertikulit, sepsis och bakteriell artrit. Fall av opportunistiska infektioner har rapporterats.
I de kontrollerade kliniska studierna under 6 månader, var den totala frekvensen av gastrointestinal perforation 0,26 fall per 100 patientår med Tocilizumab. I den studerade populationen över lång tid var den totala frekvensen av gastrointestinal perforation 0,28 fall per 100 patientår. Rapporter av gastrointestinal perforation vid Tocilizumab rapporterades främst som komplikationer av divertikulit inklusive generaliserad purulent bukhinneinflammation, nedre gastrointestinal perforation, fistlar och abscess.
I de kontrollerade studierna under 6 månader rapporterades biverkningar i samband med infusion (utvalda händelser som uppstår under eller inom 24 timmar efter infusion av 6,9 % patienter i gruppen med 8 mg/kg Tocilizumab plus DMARD och av 5,1 % av patienterna i gruppen med placebo plus DMARD. Rapporterade fall under infusion var primärt episoder av hypertoni. Fall rapporterade inom 24 timmar efter avslutande av en infusion var huvudvärk och hudreaktioner (utslag och klåda). Dessa fall begränsade inte behandlingen.
Frekvensen av anafylaktiska reaktioner (påträffades hos totalt 6/3778 patienter, 0,2 %) var flerfaldigt högre med dosen på 4 mg/kg, jämfört med dosen på 8 mg/kg. Kliniskt signifikanta överkänslighetsreaktioner som associerades med Tocilizumab och som krävde att behandlingen avbröts rapporterades hos totalt 13 av 3778 patienter (0,3 %) behandlade med Tocilizumab i de kontrollerade och öppna kliniska studierna. Dessa reaktioner observerades framförallt under den andra till femte infusionen av Tocilizumab. Anafylaxi med dödlig utgång har rapporterats vid behandling med Tocilizumab efter godkännandet.
Totalt 2876 patienter har testats för anti-tocilizumab antikroppar i de 6 månader långa kontrollerade kliniska studierna. Av de 46 patienter (1,6 %) som utvecklade anti-tocilizumab antikroppar, hade 6 en associerad medicinsk signifikant överkänslighetsreaktion som hos 5 patienter ledde till permanent utsättande av behandling. 30 patienter (1,1 %) utvecklade neutraliserande antikroppar.